Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XII. KULTENS FOLK.
»Ingen förändring inom kyrkan var så stor som den
när av biskoparna och de äldste blev präster», skriver
Hamack i sitt stora verk om dogmernas utveckling.
Och den lärde kyrkohistorikem utvecklar hurusom det
för den äldsta kristna församlingen var en bokstavlig
sanning det som av aposteln förkunnades : att de skulle
vara ett folk av präster. Var och en hade Gud till
Fader, för var och en var Kristus frälsaren, det behöv-
des intet prästerskap som medlade emellan Gud och hans
församling. »De äldste» upprätthöll© ordning och tukt
och biskopens ämbete var detsamma som diakonens,
sålunda ett förvaltande av församlingens ekonomi samt
ällmoseutdelande till de fattiga.
»Ända till slutet av 2 :dra århundradet kan det svår-
ligen (inom den kristna församlingen) ha funnits en
präst, emedan då ännu ej fanns något altare.» (Har-
nack) Ty »prästadöme och offer betinga varandra
ömsesidigt.»
Men »ännu hos Irenäus och Tertullianus förefinnes
den uppfattningen», skriver Hamack, »att bönen är
det rätta kristna offret».
Vad det var som förorsakade en förändrad uppfatt-
ning härvidlag, det har antytts i föregående kapitel.
Man ville ej låta sig överträffas av hedningarna. Dessas
offer och mysterier visade sig äga mycken makt över
människomas sinnen. Härav eggades de kristna till att
förete motsvarigheter. I nattvarden ägde också de en
offerhandling, började man småningom framhålla. Ty
i nattvarden upprepades alltjämt på nytt Kristi offerdöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
