Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99 —
kaptenen. Han insåg icke, att han genom sitt ifriga
jäktande själf var på väg att uttömma kassan, utan
han klandrade bittert Charlotte och kaptenen, för
att de handlade i strid mot den första öfverens-
kommelsen, och likväl hade han gått in på den
andra, ja, själf föranlåtit och gjort den nödvändig.
Hat är partiskt, men kärlek är det ändå mera.
Också Ottilie blef i viss mån afvogt stämd mot
Charlotte och kaptenen. Då Edvard en gång för
Ottilie beklagade sig öfver den senare, att han som
vän och i ett sådant förhållande icke handlade fullt
uppriktigt, svarade Ottilie obetänksamt:
»Ja, det har redan förut misshagat mig, att
han icke är fullt ärlig mot er. Jag hörde honom
en gång säga till Charlotte: ’0m ändå Edvard ville
förskona oss från sitt kvintilerande på flöjten! Det
blir ändå aldrig något af det och är bara plågsamt
för åhöraren.’ Ni kan tänka, hvad det gjorde mig
ledsen, jag som så gärna ackompanjerar er.»
Knappt hade hon sagt det, förr än en inre
stämma tillhviskade henne, att hon hellre borde
tegat, men då var det för sent. Edvards ansikte
förändrade hastigt uttryck. Aldrig hade något för-
argat honom mera, han var angripen i en punkt,
där han visste med sig, att han endast barnsligt
sökt roa sig utan ringaste anspråk. Hvad som
gladde och förströdde honom borde väl bemötas
med skonsamhet af hans vänner. Han tänkte icke
på, hur pinsamt det är för en tredje person att få
sina öron sargade af en medelmåttig talang, han
var förolämpad, ursinnig, oförmögen att förlåta, —
han kände sig frigjord från alla skyldigheter.
Begäret att vara tillsammans med Ottilie, att
se henne, tillhviska henne något, förtro sig åt henne,
växte med hvarje dag. Han beslöt att skrifva till
henne och be henne om en hemlig brefväxling.
Den papperslapp, på hvilken han tämligen lakoniskt
gjort detta, låg på skrifbordet och fördes af kors-
draget ner på golfvet, då kammartjänaren kom in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
