Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mat, utan helt "hålla undan" vissa svaga
höjningar; att läsa t. ex. Du som av..., Dod låg na(turen);
a’llt tog ett...; en rö’st som till mitt hjärta (blott
två taktslag); bildningen och...; skö’nheten stod
.... Och om man därvid alls medvetet låter leda
sig av någon princip, skulle man väl just kunna
åberopa "naturens röst". Sedan Fröding ha vi
också vant örat vid fyrstaviga takten: (Och)
antingen ni (tror); alla fyra (hallen). Inpassat i
äldre versmått skulle det ha blivit alla fyra (eller
åtminstone a’Ila fy’ra). Jag är djupt övertygad om
att en läsning med fyrstaviga takter, även om
dessa läsas med en viss lugn återhållsamhet, skulle
förstöra den kellgrenska dikten. Jag åberopar
därvid inte bara vad jag anser ha varit skaldens
egen mening om sin vers’ struktur. Ty han kan
tänkas ha varit teoretiskt bunden av en bestämd
tradition, som han i någon mån åsidosatt i
praktiken. Den "bästa läsningen" kan alltså ibland
tänkas vara att finna utanför skaldens egen åsikt om
hur hans vers gestaltats. Denna hans åsikt är
dock alltid värd att först söka lära känna — när
det gäller en skald som vet vad han gör. — Min
opposition mot den nyss åsyftade läsningen av
Den nya skapelsen har dock en djupare grund.
Denna läsning förgriper sig på just den diktens
anda. Ställa vi oss receptivt gentemot denna,
komma vi att läsa stilla eftersinnande, hängivet,
gripet. Därmed följer en utjämning både av den
melodiska linjens intervaller och i viss mån av
motsatsen mellan höjningar och sänkningar (utom
där de förra skola på ett särskilt sätt lyftas upp
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
