Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
Leontine. Men vad hon kände igen var framför allt
besvikelsen av att inte möta något gensvar vid sina
översvallande känslor. Intet: »Ack, dyra moder, att jag
äntligen funnit dig!»
— Konstigt, sade Astrid, han skulle ju komma igen
med förbrytaren.
— De kommer nog. Polisen kan göra sina små
misstag i sin arbetsiver. Men det är i alla fall den som
sörjer för ordning och trygghet i vårt samhälle.
— Ska vi göra lite ordning i röran medan vi väntar?
frågade Astrid. Under arbetet kommo de i tvist över
en bunt flossagarn, som Leontine påstod vara stulen.
Astrid förnekade det, och då Leontine frågade hur hon
kunde vara så säker, hon som hade så lite intresse för
affären, svarade flickan hårdhjärtat, att det var visst
sant, men nog kunde hon berömma sig av att ha bättre
reda på vad som fanns än tanten själv.
Leontine gav med sig, ty det började dagas för
henne, att fru le Fort fått just det garnet.
— Jag hör du säger tant i alla fall, sade hon
vädjande. Vill du hellre det?
— Det vore nog bäst, sade Astrid. Det blir bara så
mycket prat och otrevnad för tant annars.
Leontine medgav detta. Nu hade upprördheten lagt
sig och en viss känsla av besvikelse dominerade. Astrid
hade inte varit sådan att det skulle bli så roligt att
erkänne henne. Det skulle inte gå att uppföra några
rörande scener inför vänner och bekanta med henne som
huvudperson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
