Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
och sattfe sig som underliga djur på deras
ansikten, så drogo de skinnlufvorna öfver hufvudet
och somnade bort, medan s&ormen bäddade öfvér
dem ett täcke af snö.
I två dagar rasade stommen som en galning
bland fjällen. Han språng fram och tillbaka i
dalgången, där finname lågo, och vräkte ned
ohyggliga massor af snö* så att, när han
ändt-ligen sprungit sig trött och .lagt sig själf till
hvila någonstädes bort i fjällen, låg allting hvitt
i hvitt, och finname sågo på hvarann med
häpen uppsyn, när de fingo klart för sig, hur
landet låg.
Under hela tiden var det ingen tanke på att
.bryta upp. De kokade kaffe så godt de kunde,
ty lyckligtvis hade de litet skydd af klippväggen
bakom, och gnagde på sina förråd, medan de
väntade att stormen skulle sluta.
När de så vaknat en morgon och fått snön af
sig och kraflat sig ut öfver snövallarne omkring,
var det lugnt och fint öfverallt, och öfver
him-mélsranden i söder lyste dagbräckningen i
våldsammaste röda färger, som kastade ett blodaktigt
skimmer öfver de snöiga vidderna.
Kontarne gjordes klara, skidorna smordes med
smält renfett, skobanden snördes ihop stadigare
kring vristerna, och så plumsade de i väg alla
fyra, styrande efter gryningen mot de hvassaste
fjällen i väster, där de inbillade sig finna Suli-
telma.
1 börian gick allt väl, fast föret var tungt och
skidorna sjönko ned i den lösa snön. De stretade ^
Ernst Didriag: Vilsna vandrare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
