Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
ihärdigt framåt, men när den flammande glöden i
söder lyst i timtal, utan att solen visade sig,
saktade de af och hvilade ett tag högt uppe på fjället.
Medan de rastade där en timme och åto litet,
höjde sig solen rödfrusen och gigantisk ett
ögonblick upp öfver synranden i söder oéh tittade
med sitt stora cyklopöga öfver de öde Vidderna,
där fyra små svarta kryp krupit upp på
fjället-Blodigt och jättestort stirrade det röda ögat på
dem, så föll ögonlocket igen långsamt, och
återigen brann det i flammande rödt öfver
himmelsranden, där solen sjunkit.
Finnarne åkte igen. Aftonrodnaden hade för
länge sedan falnat, och borta i fjällen rullade
fullmånen upp som en stor eldkula öfver
snö-spetsarne, och allt efter det den tyst höjde sig,
bleknade den i färg och spred etti grönhvitt ljus
öfver snön.
Lange hade det burit utför för männen. De
hade rusat i vildaste fart nedför sluttningarna,
och nu hörde de tydligt en älf brusa framför
dem. De två, som kommo först, gingo försiktigt
öfver den på snöbryggan och fortsatte sedan
uppåt igen.
När de två andra hunno älfkanten och fingo
se kamraterna högt uppe pä andra sidan, togo
de en ginväg öfver snöbryggan. I brådskan
snubblade den ena af dem, just när de voro midt
på, och föll. Snötäcket öfver älfven brast som
porös våris, och båda männen störtade ned genom
den svarta remnan, medan skidorna slamrade
mot hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
