Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vägr skiftande i färg, och ytan på det stora
snö-hafvet, som bredde ut sig öfver Mikkos fötter
ända bort mot fjället, dallrade som silfversträngar
i rörelse.
Mikko vände ryggen mot norrskenet och satte
kurs mot söder.
Snön var lös, fast det var bitande kallt. Ibland
gick det litet trögare genom drifvorna, men
Mikko åkte godt undan ändå, ty nu kände han
med sig, att det gällde lifvet.
Norrskenet hade för länge sedan slocknat, och
morgonrodnaden, som aldrig blef något annat än;
rodnad, hade redan länge glödt vid horisonten,
hvaremot Mikko åkte, men ännu gledo hans
skidor med oförminskad fart. Några gånger hade
han stannat för att hvila, och en gång hade han
lyckats få korn på litet vide och koka sig kaffe
af det sista han hade.
Mikko åkte och åkte. Upp och ned, upp och
ned gick det; ibland rusade han i väg utför
branterna, så snön yrde omkring honom; ibland
krälade han långsamt som en sengångare uppför
stigningarne. Morgonrodnaden blef till
afton–rodnad utan att solen visade sig. Den låg där
långt under horisonten och kastade ett blodrödt
skimmer öfver molntapparne, som seglade högt
uppe på himlen.
Så länge det röda skimret dröjde vid horisonten
i söder, kände Mikko sig stark, och hans krafter
liksom hämtade näring af detta varma ljus, som
lyste där borta, där han visste att det fanns
människor och mat; men när aftonrodnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
