Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kolnade och natten~ kom med sitt blåa mörker
och sitt norrsken och sina stjärnor, sjönk Mikkos
mod.
Inför tystnaden i natten blef Mikko liksom
spökrädd, och han väntade nar som hälst, att det
skulle komma någon smygande genom natten.
När han kastade sig ned på snön för att hvila
några minuter, började han fundera, om det inte
var hämnden ofvanifrån, som kom öfver honom.
Ju mer han tänkte på det, desto mer öfvertygade
han sig själf därom - det var naturligtvis därför
Pekka och Pinni, störtat genom snöbryggan -
det var därför snötjockan tog Jakkola, och nu
var han, det kände han på sig, dömd att förgås
som en liten lus i detta väldiga, vinterkalla
snöhaf. Huh!
Mikko skakade till där han låg och tog sig
om magen. Därinne gnagde fjällråttan värre än
förut, och Mikko tyckte, .att magen brände som
eld och att någonting skrapade i strupen som
hvassa klor. Han tog en handfull snö och
stoppade i munnen. Det var kallt som is, men när
snön smälte och Mikko sväljde, slutade
skrapnin-garne i strupen, men gnagningarne i magen
slutade inte. Ett par gånger höll Mikko på att
falla i sömn, men hvarje gång hindrade hungern
honom därifrån.
Mikko reste på sig. Hade han inte liaft stafven
att stödja sig på, hade lan tumlat omkull, så
svindlade det för hans ögon, och det stora
snöfjället framför, som han förut hållit kurs qfter,
vickade till, söm om det noll på att falla. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
