Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bet ihop tänderna, knep till om stafven och gaf
sig i väg igen.
Hur länge han åkte, visste han icke. Framåt
gick det alltjämt utan rast, utan hvila. Det stora
fjället, som höll på att ramla, när han gaf sig i
väg, hade han nu bakom sig, och framför honom
lågo andra fjäll lika höga med spetsarne in i
himlen.
Hvad tjänade det till att hålla på? Han skulle
aldrig hinna fram, aldrig få se människor mer
- aldrig någon, utom den där, som kom åkande
bakom honom.
Mikko vände sig om.
Så långt ögat gick, syntes inte ett lefvande
väsen, och ändå hörde han någon, som kom
farande i den blåhvita natten bakom honom, och
den där någon åkte i kapp Mikko och började
prata med honom: nu Mikko är det slut med
dig - slut; - Värker det i knäna? Det går
snart öfver, mycket, mycket snart - - bara du
lägger dig ner, så har du det så varmt och mjukt
- varmt som i en säng, rent och fint - där
sofver man så godt - - Har du inte gjort
något ondt? nej - hveixi har det, när en ska’
till att - - Hä! Känner du igen mig? -
Mins du lapp vistet, du? - Haha! -.,- -
Mikko skrattade till vildt, där han stannat.
Han slog med stafven omkring sig som för att
hålla någon ifrån sig, och han skrek: "Djäfvul!
Hvita dj ätvul! Skratta inte! Dö!" Mikko
stormade i väg på skidorna under det fradgan stod
honom om munnen och förbannelserna hojtade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
