Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det år kalt nere vid Tbron och sjön går hög i
natt. Det skall bli härligt att ta ett nappatag
om lyckan. Och jag skall vinna. Det vet jag.
Jag känner att jag måste vinna. Jag är
starkare än Herkules. Jag skulle kunna krossa
världen. En tvekamp om kvinnan därinne på
den hala isbron, där skummet sköljer upp ifrån
hafvet, ett famntag af människohat i vinternatten
för att värma oss, en brottning om lyckan, där
segerpalmen är kvinnan och framtiden.
Nu knarrar dörren som förr.
Fotstegen skrika i snön på andra sidan huset,
där stigen leder ned mot hamnen. Det gnäller
om fötterna på honom, så kallt är det, och det
vägleder mig, när jag smyger mig efter honom
genom mörkret.
Jätten går trygg framåt. Jag, ser honom
knappt, men jag känner vittringen af honom
och mina näsborrar skälfva, där jag tyst tassar
öfver snön i hans fotspår.
Från stugorna lysa gula fläckar af ljus, men
gatorna ligga tomma, utan människor, utom oss
två, han med hvardagslyckaiis sömnighet öfver
sig och jag med helgdagshatets spänstighet inom
mig.
Vid lotsstugan stannar han och tycks vilja
invänta mig. Jag stannar också.
"Hvem är det?" frågar han.
Ja, hvem är jag? Det har jag glömt. _
Han frågar igen. Jag svarar inte häller nu,
ty Jag har ingenting att svara på den frågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
