Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han går in i stugan. Jätten är inte rädd.
Han bryr sig inte om att se efter hvem jag är.
Han är orubbligt sömndrucken, lycklig, och tror
att ingen kan väcka honom. Dåre där!
Jag vet, att det är polarkallt, där jag står
orörlig, där jag stannat och väntar, att han skall
komma ut igen. Svetten rinner från pannan på
mig. Jag känner saltsmaken i munvinklarne.
Hela mitt inre bränner som lava. Det är
utbrottet, som kommer och som jag inte kan hejda.
Huru länge jag väntar där, vet jag inte.
Fyren blinkar ute till sjöss och isen knakar
i Järnholmssundet, men nedifrån hamnen hör
jag osynliga vågor prata om underliga ting.
Från lotsstugan ligger ett smalt ljusband öfver
snön. Det är gult som citron och skuggorna
omkring äro absintgröna. Det är som om jag
stod i ett absintglas och inte kunna skönja h^ad
som fanns utom glaset.
Nu ser jag. Därborta står utkikens
benrangel-stege och nu klifver en liten man ned
där-uppifrån toppen och blir stor.
Han kommer fram mot mig och ser mig in i
ögenen.
"God afton," säger han. "Det är hundkalit
i kväll."
Jag har ingenting att säga honom. Hvad har
jag med den saken att göra. Jag har något
viktigare att tänka på.
Jag förstår nu. Jätten skall inte hålla vakt
på bron utan uppe i utkiken. Jag tvekar om
jag skall stanna eller gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
