Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
"Du skall hem nu, Strand. Hem, förstår du",
sade den lille.
Det var tyst i ångslupen på vägen till
eskadern. Litet livar funderade på livad man skulle
göra för att rädda Strand från arresten. Månget
hårdt ord om gästgifvaren föll också. Allehanda
planer gjordes upp, men alla korsades af det
enkla faktum, att vaktofficern stod vid fallrepet,
när slupen lade till.
Dyningar hade börjat sätta in från hafvet, och
det var trassligt nog att taga Strand ombord.
Sanningen kunde icke heller döljas.
Strand stoppades in i arresten.
Han trädde in i arresten leende. Han märkte
ingen skillnad. En ljuf ro slöt sig omkring
honom. Han föll ihop och somnade godt, djupt
och drömlöst.
Han vaknade vid att någon ruskade honom
omildt. Han for upp förskräckt och tog sig om
hufvudet.
"Upp med dig, sjusofvare!"
Strand förstod och rodnade. Det tog honom
djupt att ha sofvit i arresten.
Han kom sig icke för att säga något. Han
rättade förläget på sin oordnade dräkt. Han tyckte
korporalen stod och såg på honom ironiskt. Han
böjde sig ned och låtsades knyta skobanden för
att dölja skammens hetta på kinderna.
"Du får taga en pyts och en trasa och skrubba
här inne", sade korporalen.
Strand kände nu h vilken rasande hufvudvärk
han hade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
