Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
*Skall jag?" frågade Kan.
Han blef på en gång alldeles ursinnig.
"Det gör jag inte!"
"Gör du inte?"
"Nej." Svaret var redan litet fogligare\i ton.
"Jag befaller dig skrubba arresten. Det är
sannerligen inte för mycket."
Strand hämtade upp en pyts vatten, tog en
trasa, lade sig på knä och började skrubba
arresten. För tillfället var han besegrad.
Hvad hufvudet värkte, stormvärkte! Hur
många buteljer öl hade han egentligen druckit?
Hur kom han ombord? Bar man honom? Kanske
man taljat upp honom? Arresterad. Jo, det var
en skön historia. Och det stannade nog inte
med det. Säkert fick han flera dygn. Och i
går som det var så roligt - så mycket snälla
flickor. Hur mådde dansmästarn? Hvem hade
gifvit honom så mycket öl - hvem? Inte
flickorna - det var sant, gästgifvarn, den där
ynkliga figuren med bockskägget, gästgifvarn,
som aldrig sålde öl annat än till maten.
Gästgifvarn var skulden till alltihop. Han skulle
egentligen haft arresten och fått ligga och
skrubba den. Att hufvudet kunde värka så
förskräckligt! Det kändes som om spikar oafbrutet
slogos in i hjärnan på honom, långa spikar med
hullingar, spikar, som vredos rundt och drogo
hela nätverket därinne med sig till en enda stor,
svidande klump.
Han satte sig på huk och hvilade. Men, när
Ernst Didring: Vilsna vandrare. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
