Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
Då hände det märkvärdiga.
Strand lyfte handen och strök korporalen om
ansiktet med trasan.
Korporalen hoppade baklänges, spottande och
fräsande. Han torkade sig om ansiktet med
rockärmen. Ögonen lyste af ilska. Ett ögonblick
såg det ut som om han velat kasta sig öfver den
andre, men så vände han sig om och gick utan
ett ord.
Strand smålog lättad och kände hela ilskan
sippra bort. Han vred ur trasan ordentligt, tog
pytsen och gick ut.
Men, när han fick se korporalen tillsammans
med väbeln komma emot sig, bleknade han.
Gud i himmelen, hvad hade han gjort!
Darrande gjorde han ställningssteg. ––––
Det blef krigsrätt.
Strand kunde inte göra annat än erkänna.
Aldrig ett ögonblick for det för honom att neka.
Krigsrätten såg fruktansvärdt högtidlig ut.
Strand gjorde sig en hel del hemska
föreställningar om straffets stränghet, men när domen
afkunnades - två års straffarbete - stöp han
omkull som för ett dråpslag.
Man stänkte vatten på honom och förde bort
honom. Han var hvit i ansiktet som nyblekt
lärft; hela den stora, långa figuren verkade som
om den gått ur led, och kallsvetten strömmade
från hans panna.
Krigsrättens medlemmar sågo inte stort kryare
ut, när de visade sig. Disciplinens gud hade
kraft sitt offer. Det var inte roligt att verkställa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
