Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
han hörde korporalens steg utanför, Maskade han
på igen med trasan och vattnet.
"Hvarför går det där odjuret och lurar
utanför? Tror han inte jag kan skrubba? Var han
inte själf med och dansade i går kanske? Fast
han gick tidigt, ty han var klok. Nu skall han
vikta sig gudbevars mot mig. Jag befaller!
Befaller! Hä, befaller? Liksom vi inte voro
lika goda båda två, den där struntpojken från
Hemö, den där spolingen, som jag satte ut
hum-mertinor tillsammans med för sex år sedan. -
Jag tror hufvudet spricker! Hvarför skulle jag
dricka i går? Aldrig gjorde jag det förr. Hvad
kom det åt mig? Alla människor voro så snälla.
Hvad det susar i hufvudet! Jag får visst slag.
- Befaller? Hemöpojken, som fått några vinklar
på tröjärmen! Jag skulle kunna vrida honom
rundt till en korkskruf, om jag ville, men jag
vill inte. Befaller? Visst är han min förman.
Jag tänker inte heller att -. Jag vill inte! -
Nu är det minsann tillräckligt snyggt."
Strand reste sig upp. Han stod med trasan
i hand. Blodet dunkade vid tinningarne och bak
i nacken kändes det som om någon nypit honom
med en tång. Han stödde sig mot dörren.
Skeppsklockan slog glas. Korporalen kom.
"Är det klart?" frågade han.
Strand svarade inte med detsamma.
Återigen fattades han af denna besynnerliga ilska mot
den där pojkvalpen. Han böjde sig ner för att
vrida ur trasan i pytsen och svarade lågmäldt ja.
"Det skall vi se", sade korporalen och tittade in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
