Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte mitt fel, nej, vid gu<J, 4et är inte mitt feL
Eller hur, doktorn?"
"Det tror inte jag heller."
"Han ynkar om sin mor; det är riktigt
eländigt att höra honom. Jag står inte ut med det,
nej, det gör jag inte. Jag står inte ut med det!",
skrek han till.
Doktorn tog Strands hand.
"Hör nu på mig noga, Strand. Vi två äro
alldeles ensamma härinne. Vakten har gått."
Strands panna rynkades i svåra plågor, liksom
det gjort ondt att försöka förstå. Doktorn
fortsatte :
"Strand har fått sin dom. Jag vill inte yttra
mig om den saken. Men Strand måste bjuda till
att behärska sig. Jag kan hvarken göra till eller
ifrån i själfva saken. Tro mig, här finns ingen
fiskarpojke eller lättmatros. Här är bara Strand
och jag. Gör det så ondt i hufvudet?"
"Jag tror jag blir tokig-", sade Strand
half-högt och slöt ögonen.
Stora tårar sipprade motvilligt fram under
ögonlocken.
Doktorn harklade.
Han började tala vid honom mildt,
öfver-tygande, talade vackert om humanitet och
förpliktelser. Han visste själf, att han ljög i
hvart-enda ord, men härvidlag var lögnen nödvändigare
än sanningen. Han söfde hans tankar med blida
ord om försakelsens mysterium och gaf honom
in af tålamodets stärkande piller. Han ville inte
göra sig till medbrottslii^g i att tillintetgöra en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
