Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lä?"
människa för en tom formels skull, hvarför han
frikostigt blandade samman en dekokt af religion,
filosofi och läkarvetenskap och lät Strand få sked
på sked däraf.
Strand, som aldrig sedan han blef stor varit
van vid några särdeles vackra och goda ord,
tyckte sinnet blef ljust och lätt som ute på
haf-vet, tyckte att väggarne vidgade sig, töjde ut sig
i ett oändligt ljust, luftigt, att taket lyfte sig och
blef högt, himmelshögt och blått och att han
själf sväfvade, bars på stora, susande vingar mot
en osynlig, men anad salighet - och så somnade
han. - - -
Nästa afton kom väbeln in i arresten.
"Strand skall föras i land."
Strand följde viljelös vakten. Han var glad
att få ett slut på arresten och få komma bort
från den trånga skrubben med dess unkna luft.
Han tyckte det gjorde detsamma, hvart de förde
honom, bara han kom långt bort från alltsammans,
från platsen för brottet och förnedringen.
Men när han kom ut i luften och kände
kvällsbrisen fläkta, såg eskadern med de lysande
ventilerna, såg stjärnhimlen, hörde vågorna skvalpa
och såg kamraternas mörka kroppar rundt
ba-stingeringen, då slet det i hans bröst som det
ville brista, och han ropade med en röst, som
han försökte göra käck, men som skar sig och
gick sönder i en snyftning: "ajö med er -
gossar!"
Vid kajen, där slupen lade till, stod läkaren
och väntade att fara ut till eskadern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
