Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
. /
ksiis raket, söm möjligen kunde belysa Hjältes
mörka erkännande nyss, och det var, att Hjälte
blifvit mindre vetande eller tappat minnet i följd
af tilldragelsen.
Föraren kom därpå åter i elden.
Han vidhöll visserligen sina förut gjorda
påståenden men han ville inte neka till, att genom
banvaktens afslöj anden sakeii fått ett annat läge*
och att han möjligen misstagit sig i hvad han
framfört förut» t)et skulle ju kunna hända, att
solkurfvan fanns> att den inte sprungit upp för
trycket. Banan gick ju i en skarp krökning så
det var svårt att se. Under alla förhållanden
fritog han sig från allt ansvar. Tåget hade i alla
händelser inte kunnat stoppas förrän som skett.
Hjälte svarade därefter på tillfrågan af
domaren, att hans minne alltid varit godt. Men han
underlät att omtala hur han förlorade minnet för
en tid omedelbart efter olyckan.
Han ljög för att tala sanning. Han berusade
sig med sin pliktkänsla och påtog sig hela
ansvaret för urspåringen. Ingen annan än han skulle
straffas. Ingen!
Som bevis på sitt goda minne påminde han
baningeiajörn om hur många solkurfvor det varit
just på linjen Brunbo-Assjön. Han blef riktigt
vältalig. Han blef rädd för att förlora
martyrkronan, och han kallade himlen och änglarna till
vittne på att han talade sanningens osminkade
språk.
Baningenjörn kunde inte följa med Hjälte längre.
Han fick intryck af att allting hos Hjälte dukat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
