Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
under för detta Oväittadé slag. flan började änä,
att en människa kan förlora sig själf för en
tanke, att hon kan stelna i ett begrepp, som
dödar alla andra.
Han letade öftér ett uttryck, som kunde
förklara detta fenomen, som ägde rum inför hans
ögon, ett uttryck £öt detta tillintetgörande af
Uppehållelsedriften, af egoismen, af själfva grund*
tanken för lifvet, själf be var elseinstinkten, och han
fann bara ett uttryck, som gaf honom lösningen
på gåtan.
Plikten hade petrificerat Hjälte, hade
genomträngt hans själ, förkalkat hans förstånd, förlamat
hans tanke, gjort hela denna sinnrika byggnad,
som bar namnet människa, till ett stentempel, i
hvars inre endast en enda gud, plikten, härskade;
plikten, denna obegripliga, ofattliga gud, som sitter
stum och obeveklig och ständigt kräfver nya offer
af tankar, ord och gärningar; plikten, denna dystra,
tigande, kärlekslösa gud, som aldrig har ett
förlösningens ord att gifva, som bara tar och tar och
tar, lugn, kall, oåtkomlig i sin isande kyla; plikten,
denna stengud, stålgud, isgud, som aldrig har ett
ord till svar utan som sitter där stum inför
bedjande blickar med de två orden ristade på
järnbandet kring pannan - du skall!
Baningenjörn af bröts i sina betraktelser genom
en af nämndemännen, en kämpagestält med rödt
stubbskägg, som stretade ut åt alla håll. Kämpen
talade:
"Här har talats så mycket om solkurfvor och
solkurfvor så en blir yr i hufvudet. Vore det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
