Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag gör bokslut. För om jag nu på en gång
sade: förlåt mig, Anna, så kanske du inte kom
ihåg hvad det var du skulle förlåta. Naturligtvis
så förlät du mig, det vet jag. Men jag vill icke,
att förlåtelse skall gifvas utan att synden är där
också. Därför nämner jag dig nu mina synder,
en för en, som omständigheterna tvang mig att
synda mpt dig. Du förstår ju, att i mitt tycke
var det aldrig synd –"
"Icke i mitt heller, Ivar."
"Jo, Anna, jo, det måste det ha varit. Det
är icke möjligt annat. Så mycket känner jag väl
ändå min hustru, att jag vet det.
Alltså räknar jag vidare.
Vi flyttade till Stugsund. Jag blef fripräst
där, socialistpräst, som man kallade mig.
Jag hade inte längre kyrkans, om icke goda,
så dock tillräckliga komministerkaka att gnaga
på. Vi slet ondt, men det gjorde ingenting, så
mycket minns jag. Du minns väl hur jag prisade
lifvet att kunna vara fri och ärlig och tala min
egen tro, som den sköt fram inom mig. Du vet
också hvilka långa aftnar jag ägnade åt arbetarne
däruppe för att lära dem hvad jag kunde. Det
var icke mycket, ty min barlast i lifvet blef lika
litet som andra prästers vidare stor.
Åh, det var många vackra söndagar, då jag
talade till dem i uthuggningen på backen, du
minns. Solen lyste och gud var stor. Bara det
att stå där ansikte mot ansikte med hans verk,
att se granarne grönska, himlen häfva sig till
solljus rymd, röken stiga ur röda stugor och höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
