Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var de också med om.
Sagt och gjort. Jag band armarna hårt, hårt på den
första, och så sprang jag bakom en buske med den
andra och där snodde jag fast henne, och vid hennes
skrik kom den tredje springande, och mittför ögonen
på de andra kastade jag en rännsnara om den tredje
också. De skrek, men fast jag är i omständigheter
satte jag i väg snabbare än en snabb häst, hela natten
sprang jag, genom skog hela tiden, och på morgonen
kom jag fram till en gammal bigård mitt inne i tjocka
skogen. En liten gubbe kom emot mig, jag kunde
knappt begripa honom, så sluddrade han på målet, och
hela gubben var överdragen med vax och luktade
honung och i de gula ögonbrynen hängde bin. Jag sa
åt honom att jag ville träffa dig, Ivan Severjanytj,
och då sa han:
— Ropa på honom du, en gång med vinden och en
gång mot vinden. Då får han längtan till dig och ger
sig ut att söka dig och ni möts.
Han gav mig vatten att dricka och en gurka med
honung att styrka mig med. Jag drack vattnet och åt
gurkan, och sen började jag vandra igen och kallade
på dig så som han sagt mig, än med vinden och än
mot vinden — och se, så möttes vi. Gudskelov!
Och hon omfamnade och kysste mig och sa:
— Du är mig just som en kär bror.
— Och du är mig som en kär syster, sa jag, och det
kom en sån känsla över mig, så jag fällde tårar.
Hon grät också och sa:
— Jag vet, Ivan Severjanytj, jag vet och förstår
allt. Du är den ende som har älskat mig, min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
