Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår första dag på floden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
ur dess flöde, släcktes ens törst, men vattendropparna
förrådde icke var de från molnen fallit ned på jorden
för att genom rännilar och bifloder samlas till Tarim.
Genom Kaschgar-daria, Gez-daria och Raskan-daria
strömmade vattenflöden som härstammade från
Pamirs, Kara-korums och västra Tibets eviga snöfält
och blåskimrande glaciärer. Från Kun-luns fjäll
kommo bidrag genom Kara-kasch och Jurun-kasch till
Khotan-daria, som under ett par Sommarmånader
förenade sig med Tarim. Och genom Aksu-daria skänkte
Tien-shan och Khan-tengri sin tribut till flodens
huvudstam. Till en betydande del hade det vatten, som
kluckade och porlade under våra kanoter, sitt hem i de
delar av Tien-shan, där Khaidu-gols källor äro
belägna, den flod vi i början av mars hade korsat vid
staden Kara-schahr.
När man dricker en bägare vatten ur den flod, på
vilken vi nu för en tid skulle leva, är det därför icke
som att dricka ur en källa eller en rännil bland
bergen. Det är något särskilt underbart med detta vatten,
denna dryck, som utgör en blandning av tributer från
hela det innersta Asien, det egentliga Centralasien,
denna krans av några av jordens högsta och vildaste
bergssystem, vilka i norr, väster och söder kringsluta
Tarimbäckenet. Man vänjer sig snart därvid, men till
en början är man rov för en högtidlig känsla inför
tanken på den enorma värld av berg, som är
källområdet för denna, på sin väg mot öster långsamt
sinande flod. Man mottar hälsningar från och dricker
en skål för de fjärran höga regioner vid glaciärernas
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
