Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår första dag på floden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR FÖRSTA DAG PÅ FLODEN
och de eviga snöfältens bräm, där Ovis Poli, Marco
Polos vildfår med de mäktigt svängda hornen lever
sitt fria liv och gör sina viga språng från klippa till
klippa. Man tror sig höra bruset av smältvattnets
bäckar, vid vilkas stränder orongoantiloperna och
vildjakarna beta i fridlyst ro och man lyssnar till ett
bortdöende eko av de tibetanska jägarnas entoniga sånger
och skotten från deras mynningsladdare. I trakter där
detta flöde ännu var ungt utvecklade vildåsnorna sina
skvadroner och ansattes av hungriga vargar. På ängar
och betesmarker i Tien-shans höga dalar, där kirgiser
och mongoler hade sina jurt uppslagna drucko
fårhjordarna och deras herrar ur detta vatten, vars sista
strömdrag nu förde oss allt längre och längre mot öster.
I alla de trakter, där denna flods källflöden sjöngo
sina evigt klingande sånger, hade jag dragit fram med
mina karavaner av hästar, jakar eller kameler och 44
år hade förflutit sedan jag först lärde känna dem. Det
var därför icke så underligt att jag kände denna nya
färd som ett återseende och att jag betraktade de
behagfullt och tyst dansande virvlarna på flodens yta
som gamla vänner. Bland dem kände jag mig
fullkomligt hemmastadd.
Aha, ni kommer från Muz-taghs gletschrar, från
Taghdumbasch-Pamir, från de mördande höjder, där
jag på vintern 19097—08 började dödsmarschen genom
Tibet till Taschi-lunpos klosterstadl Minns ni hur ni
skummade och dånade kring min lilla vita Ladaki, då
han bar mig genom era iskalla, grusiga bäddar?
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
