Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår första dag på floden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
genljuda över floden från morgon till kväll. Snart
kan man dem utantill, men tröttnar icke därpå och
man förstår att utan sång är rodden otänkbar.
På en planka lagd tvärsöver mina två kanoter sitter
jag framåtlutad mot låren, som tjänar till skrivbord,
och på vilken kartbladet n:r 1 är utbrett. Kompassen,
klockan och blyertspennan äro mina viktigaste
instrument. Mycket sällan kan jag göra en pejling på fem
minuter, vanligen ändras vår rörelseriktning var eller
var annan minut. Jag är därför oavbrutet i
verksamhet och hinner blott, då rörelseriktningen icke
förändras under flera minuter, att göra en anteckning i
dagboken.
Lika upptagen är Chen, som ideligen mäter
strömhastigheten och den fart, till vilken rörelsen uppbringas
med årornas hjälp. Årorna betyda mer än strömmen,
adderade ge de båda värdena den tillryggalagda
sträckan. Till Chens uppgift hörde också att ofta mäta
djupet och här och där även flodens bredd.
På sin av tre kanoter hopsurrade färja hade
Hummel sitt laboratorium. Han var alltid upptagen med
sina växter, insekter och fåglar och förlorades snart
ur sikte.
Solen står vid horisonten, och hennes sken färgar
buskar, trädstammar och strandterrasser rödlätta.
Klockan var sex då min förroddare Sadik plötsligt
utropade: ”Ördek kelldi.”
”Ördek” betyder på östturkiska vildand, ”kelldi”
har kommit. Upptagen som jag var med min karta
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
