Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår första dag på floden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR FÖRSTA DAG PÅ FLODEN
tänkte jag i hastigheten blott att Sadik ville göra mig
uppmärksam på den första vildand vi sett sedan vi för
ett par timmar sedan lämnat Kontje. Men då han
samtidigt peokade på ett par ryttare, vilka följde vänstra
stranden i samma riktning som vi, höllo in sina hästar
och gjorde tecken att de ville tala med oss, förstod jag
att den ene ryttaren, en gubbe med vitt skägg, var min
gamle trotjänare Ördek, ”Vildanden”, som kommit
för att ännu en gång i livet efter mer än tre
årtionden återse sin forne herre.
Jag gav därför order att göra an stranden. Vi stucko
snett över floden och landade vid den punkt där de
båda ryttarna suttit av. Den vitskäggige hasade sig
utför den knappt två meter höga strandterrassen och
steg ombord. Med tårar i ögonen kom han fram till
mig och räckte mig sina av tid och arbete valkiga och
hårda händer. Och det var verkligen Ördek i egen
hög person. De många åren hade vårdslöst farit fram
med honom. Han var mager, skrynklig och tärd, hans
panna låg i djupa veck, ansiktet var brynt av solen,
skägg och mustascher hängde i stripiga testar ned mot
bringan. På huvudet bar han en illa faren pälsmössa,
var klädd i en ”tjapan” eller östturkisk rock av det
vanliga slaget, urblekt och trasig och kring livet
omgiven med en tyggördel. Man kunde se att hans
utslitna stövlar burits i åratal under oräkneliga trötta
steg genom öknar, stäpper och snår.
”Välkommen Ördek, hur har du haft det sedan vi
träffades sist för 32 år sedan?”
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
