Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår första dag på floden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
”Gud har bevarat mig, herre, alltsedan jag var i er
tjänst. Det har icke gått någon nöd på mig, men nog
är det längesedan jag uppgav hoppet att någonsin få
återse er.”
”Hur kunde du veta att jag just i dag skulle komma
roende utför floden?”
”Ack, det är snart en månad sedan ett rykte nådde
min hydda vid Jangi-köl att ni äntligen hade återvänt
till Korla och sedan dess har jag inte unnat mig någon
ro förrän jag träffat er. Då vi skildes i Kaschgar för
32 år sedan lovade ni att en gång komma tillbaka till
oss. Vi väntade och väntade och ni kom aldrig. Många
av era tjänare från den tiden äro döda, men några leva
ännu. Och nu är jag lycklig över att min önskan
äntligen blivit uppfylld.”
I november 1899 hade denne Ördek blivit anställd
i min tjänst då jag med färjan drev utför den mäktiga
Tarimfloden och kort därefter fastnade i vinterisen.
Han var också en av de fyra män, vilka deltogo i
korsandet av Taklamakanöknen mellan Jangi-köl och
Tatran vid Tjertjen-daria. I nyårsnatten den 31
december 1899—1 januari 1900 satt han med mig och
sina tre kamrater kring vår lilla lägereld i hjärtat av
den stora öknen.
Och i vår betydelsefulla vandring genom
Kumdarias då sedan 1600 år torra bädd deltog han
likaledes — i mars 1900. Vid upptäckten av Lou-lans
ruiner den 28 mars samma år spelade han en ärorik roll.
Ty då han och en av kosackerna gingo i förväg för att
lotsa kamelerna genom de bekvämaste passagerna var
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
