Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår första dag på floden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR FÖRSTA DAG PÅ FLODEN
vi sist träffats. Både han och sonen hade sina
vasshyddor i Tjara nära Jangi-köl och levde på fisk,
änder, vildgäss och deras ägg. Deras trakt hade ett par
gånger under det nu pågående kriget blivit plundrad
av tunganer, som tagit ett par hästar och några får
från dem.
Vid Jangi-köl hade jag haft mitt ståndläger på
vintern 1899—1900. Tarim, i vars istäcke färjan låg
fastfrusen, hade då varit en mäktig och samlad flod och
genom dess bädd strömmade allt avloppsvatten från
hela Östturkistan utom Kontje-daria, som gick sin egen
väg och först längre ned blandade sig med
huvudfloden. Nu återstod endast en försvinnande obetydlighet
av vattnet i den gamla bädden och icke en droppe
nådde ned till sjön Kara-koschun, på vilken jag åren
1896, 1900 och 1901 gjort långa kanotfärder. Där
denna sjö, upptäckt av Prschevalskij 1876—77, haft
sin bädd, var landet på väg att förvandlas till
fullständig öken. Själva sjön hade år 1921 vandrat norr
ut och det var till denna nya sjö, den efter halvtannat
årtusende återuppståndna historiska sjön Lop-nor vi
nu voro på väg! En säkrare vägvisare kunde inte
tänkas än det vattendrag på vars yta vi drevo allt längre
och längre mot öster.
Men nu kunde vi icke dröja längre. Solen var på
väg att slockna mellan popplarnas stammar i väster
och snart skulle skymningen breda sitt flor över floden
och försvåra pejlingarna framåt i nya krökar. Ördek
klättrade uppför strandterrassen, satt upp i sin slitna
sadel och galopperade med sin son i förväg. Han skulle
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
