Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De första dagarna på Kum-daria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FÖRSTA DAGARNA PÅ KUM-DARIA
varit min vägvisare i denna trakt. Åter en hälsning
och en påminnelse från gamla tider!
Den 22 april framgick lugn och klar efter en
stormig natt. Floden vidgar sig till 200 m. och
maximidjupet för dagen var blott 3 m. Men i allmänhet är
bädden mycket grund. Den dubbelkanot som förde
vårt mjölförråd och blott hade en roddare, fastnade
på en bank. Roddaren bänder med åran av hela sin
kraft, farkosten glider, men åran sitter fast, mannen
förlorar balansen och trillar i och där står han ensam
och övergiven medan hans båt på egen hand fortsätter
i strömmen. Vi skrattade hejdlöst åt hans missöde,
medan en av de andra kom glidande förbi och räddade
den förolyckade. Även min farkost stötte på grund.
Chen kom susande och körde på oss. Vi snurrade runt
ett varv och kommo loss. Kadavret av en svart ko
hade stött på grund mitt i floden.
Stränderna äro ödsliga. Men efter en stund
uppträdde åter förtorkade tamariskkoner och överlevande
buskar bland gula fält av vass. Där ha tre herdar
slagit sig ned med sin hjord. De äro rädda och ämna fly,
men vi lugna dem och köpa två feta får. Jag frågar
en ung herde vad floden heter och han svarar klart
och tydligt Kum-daria, ”Sandfloden” icke
Kurukdaria eller ”Torra floden”, såsom den vanligen hette
vid mitt förra besök, då inte en droppe vatten fanns
i dess bäöädd. Däremot kunde han inte lämna besked om
vart den tog vägen.
Några döda, förtvinade popplar stå kvar på
stranden som kors på gravar. En hög terrass på vänstra
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
