Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färden till Lop-nor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
alldeles nakna på våra sidor. Inga mesas synas mer,
knappast någon ensam jardang, resande sig på avstånd.
Vi äro i ett övergångsbälte mellan jardangs och den
salthaltiga lera eller det gamla saltslam som turkarna
kalla ”schor”. Flodarmen tilltar i bredd och förlorar
i djup. I vassen hade vi ännu haft 3 m. djupt, sedan
blott 1 m. och nu stöta vi ideligen på grund och
roddarna knoga och stöta med årorna för att få
oss loss.
Solen står lågt, det lider mot aftonen. Jag ger order
till lägring. Vi äro mittpå floden och ha lika långt till
båda stränderna. Solen går ned. Det skymmer. Sadik
försöker få min båt till vänstra stranden. Omöjligt.
Försöker den högra. Lika grunt överallt! Det
mörknar. En liten månskära är uppe men har ingen
lyskraft.
Vi vända och styra uppåt mot strömmen igen, men
fastna på grund. En frisk aftonbris sticker upp, den
nyss spegelblanka flodgatan splittras till småböljor,
som melodiskt plaska mot kanoterna. Vi försöka åt
väster, åt söder — lika grunt överallt. Och nu tätnar
mörkret. Men hur de stöta och vricka nalkas vi dock
slutligen högra stranden och landa på tegelhård
schormark, där inte ett strå växte och inte en pinne av
drivved hade strandat. Med möda funno vi en jämn
yta stor nog för tältet. En däcksplanka offrades till
aftonelden och matlagningen. Detta var vårt läger
n:r 82 och härifrån skulle den sista framstöten utgå
mot den vandrande sjön.
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
