Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färden till Lop-nor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRDEN TILL LOP-NOR
Då man steg ut ur tältet på morgonen den 16 maj,
kunde man äntligen orientera sig i detta högst
intressanta och egendomliga landskap. Vi voro helt nära
Kum-darias eller dess förnämsta deltaarms utlopp i
Lop-nor och i sydost utbredde sig den ryktbara sjöns
nordligaste del som en havsvik. Måsar flögo skrikande
över tältet och floden, uppskrämda eller förargade
över människors ankomst till deras fridlysta
fiskvatten. De bidrogo till illusionen av en havskust. Ingen
vegetation inom synhåll — dött och ödsligt överallt.
Det blåste friskt och åter måste vi vänta. Men under
tiden gjordes allt i ordning till uppbrott. Chen och jag
skulle med två roddare färdas i den största kanoten,
i två av de mindre, som fördes av var sin roddare,
hade vi proviant, två dunkar sötvatten och pälsar.
Tältet medtogs icke, det lämnades vid läger 82, där
Chia Kwei, alldeles ensam, hade att avvakta vår
återkomst. Ett får slaktades och köttet medtogs.
Vår plan var att ro ut på sjön, följa dess östra strand
mot söder, korsa den södra stora bassängen och ro
tillbaka norr ut utmed västra stranden. Våra män trodde
sig om att kunna ro oss 50 km. om dagen i lugnt väder.
Överföllos vi mittpå sjön av storm, så vore vi
förlorade. Enligt Hörners och Chens undersökningar voro
stränderna så långgrunda och så sanka, att det
sannolikt vore omöjligt att landa. Vid nattlägren skulle vi
därför binda ihop de tre kanoterna och sova i dem.
Min önskan var att utröna om nya Lop-nor förändrat
form på tre år och om dess kartbild nu vore en annan
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
