Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färden till Lop-nor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
än då Hörner och Chen gjort sin karta. Nu då
sommaren var i antågande och allt mindre vattenmassor
genom Kum-daria dagligen fördes till sjön, kunde man
gissa att Lop-nor förlorat i omfång, ty Hörner och
Chen hade varit där på vintern sedan höstens
högvatten fyllt sjöbäckenet.
Vid middagstiden mojnade vinden, vi togo farväl
av den enslige Chia Kwei och styrde utför den grunda
floden. Då vi nu gingo med enkelkanoter och lätt last,
klarade vi grunden — med talrika bottenskrapningar
— och styrde mot sydost.
Kl. 1.45 gledo vi ut på sjön, vars stränder ryckte
tillbaka. Vi höllo kurs mot SSO till en mörkare udde
vid östra stranden, men tvingades av det grunda
farvattnet gång på gång ur kursen.
Vilken sagolik stämning råder icke här ute på denna
fridlysta sjö, på vars vatten en båt aldrig förut glidit
fram! Det är nu alldeles kavlugnt, vattenytan ligger
som en spegel. På avstånd simma änder. Måsar och
andra sjöfåglar höja sina varningsskrik. I sydost synes
en rad av svarta bullar, tydligen ojämnheter på en
pirformig landtunga. Till följd av luftspegling tyckas
de sväva över horisonten, ett fenomen som vi så väl
kände från Gobiöknen. Rakt i söder och sydväst är
horisonten absolut ren och fri. Där beröra himmel och
vatten varandra alldeles som på öppna havet. I SSO
ser det ut som om en rad av Zeppelinare vore på flykt
över Lop-nor. I SO, på närmare håll, avteckna sig
svarta upphöjningar, till formen liknande ryttare, be-
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
