Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färden till Lop-nor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRDEN TILL LOP-NOR
med samma känslor som jag hyste då jag den 10 april
1895 med kameler bröt upp till ökenfärden genom
Takla-makans sandhav. Just i den ödesdigra frågan:
”skall det lyckas eller icke?” låg nu som då den
lockande tjuskraften. Varken Chen eller jag tvekade ett
ögonblick och våra fyra roddare, som aldrig sett så
mycket vatten på en gång, hade ingen klar uppfattning
om vad det egentligen gällde. På försommaren år 1900
hade jag mer än en gång blivit överfallen av plötsliga
stormar på Tarims strandsjöar och i sista ögonblicket
nått land innan kanoten fylldes. Bilden vid sidan 494
i ”Asien, tusen mil på okända vägar”, del I, ger ett
klart begrepp om det farliga i en sådan situation. Vid
ett tillfälle hade jag lidit skeppsbrott, men var då så
nära stranden att jag och mina roddare kunde vada
i land.
Men Lop-nor är en ansenlig vattenyta och en
korsning på tre eller fyra mil i öppna kanoter hade varit
ett vådligt företag. Vi hade tänkt oss att från spetsen
av östra strandens utbuktning sticka rakt över mot
sydväst i lugnt väder och med hård, kraftig rodd.
Stormarna komma nästan alltid från nordost och om
vi mitt på sjön blivit överfallna av hård blåst hade
vi åtminstone haft medvind. Men vågorna skulle ha
stigit till betydande höjd och blivit allt högre med var
minut som gick. En tygbåt av det slag jag brukade
använda på sjöarna i Tibet, skulle ha lyfts på kammen
av varje framilande våg för att vackert och mjukt
sjunka i den efterföljande vågdalen och åter lyftas av
nästa våg.
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
