Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färden till Lop-nor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
Men med träkanoterna förhåller det sig på ett helt
annat sätt. De äro långa och raka, relingarna äro låga
och inåtböjda i enlighet med poppelstammens form.
En vågkam som rullar förbi en dylik farkost, äntrar
lekande lätt dess sidor och bryter in över dess relingar.
Då vågorna alltjämt växa i höjd, bli översköljningarna
efter hand allt kraftigare. Jag kom väl ihåg hur det
tog sig ut i verkligheten. Den ena roddaren har sin
plats i fören, den andra i aktern. Båda sitta på knä
framåtlutade, deras årtag göras så långa och hastiga
som möjligt och de lägga in hela sin muskelstyrka i
dem för att med årbladets stöd i vattnets motstånd
bända fram kanoten och om möjligt driva upp dess
fart ända därhän att vågorna icke hinna förbi den,
utan att den ständigt befinner sig i en i vindriktningen
vandrande vågdal.
Med de erfarenheter och minnen jag bevarar från
kanotfärder i storm är det ingen konst att i fantasien
skildra hur det med all sannolikhet hade gått för oss
om vi befunnit oss i södra delen av Den vandrande
sjön och överfallits av en av dessa rasande
nordoststormar, vilka komma farande så plötsligt om våren.
Men om jag nu i fantasien målar en dylik tavla, så
ber jag läsaren icke glömma att den är diktad, då ju
den grunda barriären tvärsöver sjöns norra del
hindrade vårt vidare framträngande.
Och här börjar den diktade skildringen!
Jag sitter på knä mitt i kanoten mellan båda
roddarna. Eljest sitter jag med benen framåtsträckta på
kanotens botten. Men nu gäller det livet och min upp-
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
