Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färden till Lop-nor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
vattnet tömmes. Kunna vi blott länsa den alldeles så
är ingen överhängande fara för handen.
Men emaljskålen, som tjänat till öskar, är borta. De
båda roddarna, som krampaktigt hållit fast i sina åror
i brist på korkdynor, slå ut vattnet med årbladen. Det
går långsamt, men tålamodet segrar och kanoten blir
läns. Medan de båda männen stöda kanoten, klättrar
jag upp och hjälper sedan att balansera farkosten tills
också de återtagit sina platser.
Härlig är vilan efter övermänskliga ansträngningar!
Jag klär av mig och vrider vattnet ur mina kläder
samt håller upp dem i vinden till torkning. I den torra,
varma stormvinden går detta fort. Mina båda roddare
låta sina kläder torka på kroppen. De ha åter tagit
till årorna och ro vidare i vindens riktning. Solen står
ännu högt. Ingen strand synes. Komma vi åter ut på
djupare vatten bli vågorna höga och då väntar oss
samma kamp för livet som nyss.
Men nej, sjön blir allt grundare. Synranden i
sydväst, själva horisontlinjen ser knottrig ut. Det måste
vara schorflaken som vid torkningen resa sig på ända.
Nu tangerar kanoten bottenslammet. Männen resa sig
och stöta fram kanoten med årbladen mot sjöbottnen.
Efter en stund måste de stiga ur och skjuta fram
farkosten. Allt grundare blir vattnet och slutligen kunna
vi icke komma en tum längre. Då uppgår djupet till
en decimeter.
Vad är nu att göra? Vi äro räddade ur sjönöden,
men vår belägenhet är ändå allt utom avundsvärd. Vi
befinna oss vid Lop-nors strand ytterst i söder, tretton
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
