Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färden till Lop-nor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRDEN TILL LOP-NOR
ten blir den förrädiskt mjuk och hal som såpa. Vitt
och brett kring Lop-nor är denna schormark för ögat
jämn som ett golv, oavsett de små vågformiga åsar och
kammar den bildar. För oss som ligga i nivå med
vattenytan synes därför ingen strand alls. Vårt läge
förefaller därför hopplöst. Det kunde lika gärna vara på
öppna havet vi låge och inväntade döden genom
drunkning.
Därför blir vår överraskning stor då vi i vertikal
ställning känna botten under fötterna. Den ger vika
som den mjukaste dy men den skänker oss ändå hopp
om räddning. Ingen strand synes. Vi kastas av vågorna
i timtal. Ibland är bottnen mera bärig, för en bråkdel
av en sekund kan man ta stöd däremot och har en
flyktig känsla av hugsvalelse och vila. Småningom
kommer bottnen oss närmare. Stormen tjuter som förr,
men vågorna bli lägre och mindre våldsamma till följd
av deras friktion mot bottnen. Våra vilopauser bli allt
längre och somliga sträckor kunna vi gå på halvfast
grund släpande kanoten med oss. Utan den vore vi
förlorade.
Allt lägre bli vågorna. Stränderna kring Lop-nor
äro oerhört långgrunda kilometertals.1 Här kan sjön
inte längre resa sig, saltvattnet piskas av stormen men
är för grunt för att bilda vågor. Halvdöda av trötthet
stanna vi ett tag. Vi måste andas ut. Därpå vända vi
med förenade krafter kanoten så mycket, att en del av
1 ”Att en sänkning av vattenytan mindre än en halv meter förskjuter
stranden ända till fem kilometer, visar hur flackt området är” (Hörner
i Resa till Lop, sid. 193).
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
