Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra sista dagar vid Lop-nor och Lou-lan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅRA SISTA DAGAR VID LOP-NOR OCH LOU-LAN
väg. Det var därför ännu besvärligare än då att pressa,
skjuta och draga kanoterna fram genom den trånga
passagen, där tamariskgrenar och vasstänglar gnissla,
knaka och smälla vid deras sidor. Vi skredo framåt
tum för tum. Det är riskabelt att ha saker liggande på
bordet, de kunna sopas av. Mitt soltak fastnade i
tamariskgrenar och blev avslitet. Från kvistar och strån
embarkera spindlar och skalbaggar. En gång måste
hela bagaget bäras förbi en smal och grund passage.
Solen sjönk och dess glöd mildrades. I sydväst sågo
vi den egendomliga erosionskolonn vi passerat på
utvägen. Vi lägrade på en liten ö, som knappt hade jämn
mark tillräcklig för ett tält. Bränsle saknades alldeles
och åter offrades en däcksplanka åt lågorna.
Den 25 maj randades — den sista dagen av denna
oförgätliga färd till Lop-nor. Vi hade inte långt kvar
till läger 80, där vi kvarlämnat kosacken Gagarin och
tre roddare och dit ett par herdar med får för vår
räkning borde ha anlänt under vår frånvaro. Men innan
vi hamnade vid detta läger hade vi ännu en plikt att
fylla — en noggrann mätning av Kum-darias
vattenmängd vid den yttersta punkt där floden ännu var
tydlig och samlad i en bädd.
Utan svårighet funno vi denna viktiga punkt i ett
landskap av praktfullt och pittoreskt vindnötta mesas
liknande kameler, lejon, fästningar och torn. Mellan
dem flöt floden i en skarpt markerad bädd och var
av en avlång, helt smal ö delad i två armar. Jag skall
här icke dröja vid dess dimensioner, m. m. Vare det
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
