Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra sista dagar vid Lop-nor och Lou-lan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
och trodde inte sina ögon, då de varseblevo Chen och
mig. Glädjen över återseendet var ömsesidig. Kungs
och Serats hjälpexpedition hade skött sig ypperligt.
Och nu fingo vi av Kung en klar och redig skildring
av deras färd.
Det brev jag skickat till Bergman hade riktigt blivit
framlämnat av Apak. Genast hade personbilen gjorts
resklar och Kung och Serat hade med Apak som
vägvisare begivit sig till vårt ståndläger, n:r 80. De hade
färdats samma ”väg” genom Kuruk-tagh som på
spaningen i riktning mot Tun-hwang. På den färden hade
de dock aldrig nått längre än till Altmisch-bulak. Nu
hade de från bergsfoten styrt ned mot våra trakter i
Kum-darias delta. En bra bit från stranden hade de
funnit så lös mark, att de måst lämna bilen, där också
Serat stannat medan Kung och Apak till fots börjat
spaningen efter läger 80. De hade gått och gått och
Apak tycktes alldeles borttommen. Han hade bestigit
höga mesas och ropat, men ej sett skymten av vårt
läger eller våra män. Äntligen hade de nått stranden
åt öster och gått nära 10 km. till trakten av fortet
T’u-ken. Då hade Apak fått en hållpunkt och de vände
om. Från en ny mesa hade de spejat och ropat och fått
svar och slutligen hade de funnit ett par av våra
kvarlämnade män och nått läger 80.
Ismail och Tokhta skickades till den plats där Serat
väntade med bilen. De medförde vatten åt honom.
Han följde sedan Ismail till läger 80, medan Tokhta
stannade hos bilen.
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
