Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergmans ökenfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERGMANS ÖKENFÄRD
vertikalt ställda stolpar, sannolikt gravmonument över
de döda. Ett fåtal av stolparna äro mycket enkelt
skulpterade, alla ha polygonal form. Många ha fallit
omkull. Deras antal är betydligt större än gravarnas,
av vilka det har funnits 120 stycken.
Vinningslystna ”guldsökare”, som äro så vanliga i
Östturkistan, och vårens häftiga stormar under
århundradenas lopp, hade åsamkat en beklagansvärd
förödelse över denna intressanta begravningsplats.
Sönderfallna och blottade lågo kistorna spridda på
kullen och dess sluttningar. Stycken, vilkas virke ännu
var kärnfriskt, hade legat skyddade under jorden ända
tills de grävts upp av plundrare för kanske ett tiotal
år sedan. Andra delar voro ljusgrå, genomtorra och
sköra liksom det virke man kring Lou-lan finner på
jordytan.
Bland de 120 gravarna fanns blott en, som förblivit
absolut orörd av både människor och stormar. I fem
eller sex kistor som plundrats lågo liken ännu kvar.
För övrigt voro de dödas kvarlevor kringspridda
utanför kistorna. Av somliga lik fanns endast skelettet
kvar, under det att andra voro väl bibehållna mumier.
Ännu är det omöjligt att avgöra vilken ras det folk
tillhört som på denna plats begravt sina döda. Att det
icke varit kineser synes otvivelaktigt. De döda voro
iförda toppmössor av en form som varit allmän hos
Centralasiens nomadfolk. Frånvaron av metall,
föremålen av trä och ben och den grova vävnad, vari de
varit svepta synes antyda att de tillhört ett primitivt
folk, kanske till största delen levande av jakt och fiske.
14. — Hedin, Den vandrande sjön. 209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>