Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergmans ökenfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SjÖN
Svepningen bestod av en mantel av grov yllevävnad,
en gördel kring livet, skor och filtmössa. Siden
saknades alldeles å detta gravfält.
Flera av de smärre föremålen, gjorda av trä, ben
eller sten, kunna i avseende på sin funktion och
användning ännu icke tydas.
Väster om den lilla flodarmen ligga ännu tre små
gravfält, av vilka det ena upptäcktes av Bergman,
under det att de två andra förut voro kända av
herdarna. De voro delvis blottade av vinden. I dessa
gravar förekom siden. Ett kvinnligt lik var ifört en
synnerligen prydlig och högst intressant sidendräkt. Sina
bästa och värdefullaste fynd gjorde Bergman i dessa
tre smärre gravfält.
Slutligen uppdagades en grav helt nära ståndlägret
n:r 70, på södra stranden av Kum-daria. Den
härstammar troligen från en senare tid än Lou-lans och den
döde har sannolikt tillhört ett turkiskt folk, men har
icke varit muhammedan. Liket, en äldre man, var
ifört långrock av gult siden och höga stövlar.
I den nu ifrågavarande trakten finnas blott få
jardangs och inga mesor. Marken är jämn, för ögat
horisontal. Men terrängen med sina trassliga vattenvägar
och vandrande dyner är ändå svårframkomlig med
hästar och åsnor, i synnerhet i juni då hettan är
brännande och luften full av dessa blodtörstiga bromsar,
som äro en outhärdlig plåga för djuren. Endast tack
vare den lilla vattenarmen från Kum-daria var det
överhuvudtaget möjligt att vid denna årstid
framtränga till de gamla gravfälten. Vid organisationen av
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
