Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Tun-hwang och de tusen buddhornas grottor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL TUN-HWANG
skjuta på. Lastbilen kränger och slänger från höger
till vänster och man väntar blott att vid en häftig
överhalning få se någon av passagerarna på dess krön
vräkas av. Men de hålla sig krampaktigt fast i de rep,
som äro surrade kring bagaget.
Än sitta vi fast i gyttjan, än hugger en bilbotten mot
en vall och åter måste spadar och hackor träda i
verksamhet. Ett par gånger sticker torr mark upp ur dessa
långa landsvägssjöar, men glädjen varar inte länge,
vattnet forsar åter framför bilarna som kring
förstäven av en motorbåt.
När kulturbältet med sina kanaler, sitt vatten och
sina farliga broar äntligen nått sin gräns, reser sig ett
annat hinder i vår väg, en ganska ansenlig steril och
flack sanddyn. De långa, smala repmattorna breddes
under hjulen, motorerna klämde i, man vann några
få meter och satt fast i sanden tills mattorna blivit
flyttade framåt ännu ett stycke.
Sedan vi äntligen övervunnit detta hinder och fått
veta att fem liknande ställen funnos på vägen till
grottorna, höllo vi rast och rådplägning och beslöto att
mobilisera kärror och oxar. Hästar funnos ej att tillgå.
Det var redan kolmörkt. Tältet slogs upp och lägret
n:r 116 gjordes i ordning. Efter ett par tmmar kommo
två kärror och nio oxar. De senare fingo hjälpa bilarna
på deras återtåg till Tun-hwang.
Följande dag bestego vi kärrorna och åkte mot
sydväst mellan meterhöga jardangklotsar och strimmor
av flygsanddyner. Det blåste friskt emot oss, och
stoftet, som virvlade i luften dolde snart bergen i sitt
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
