Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Tun-hwang och de tusen buddhornas grottor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
det. I Västerlandet äro körbanor och vägar bäst i och
omkring städerna — i Sinkiang och Kansu är det en
hugsvalelse att från kulturbältena med deras
bevattningskanaler, halsbrytande broar, vallar och
översvämmade vägar komma ut i öknen, där marken icke
förstörts av människohand. Den bit av vår väg som
nu återstod, blott några få kilometer, blev i sanning
rik på sensationer och effektfulla dunkla tavlor i ett
kolmörker, som till en del skingrades av en vägvisares
fackla.
Våra dragare plumsade genom vattnet, som
skvalpade kring deras ben. Ibland fastnade de i den mjuka
dyn och hade all möda att åter komma loss. Kärrorna
på sina två höga hjul kränga och vicka från höger till
vänster och hota ofta att kantra. Vi nå de första
gårdarna, där hundar skälla och gamla träd skymta fram
som spöken ur dunklet. Fackelskenet speglar sig i
vattenytan och upplyser omgivningarna svagt.
På sin återfärd i förrgår hade lastbilen ramponerat
två av de murkna träbroar, vilka leda över ett par
större kanaler. Bilen hade dock kommit över utan
axelbrott. Den ena bron hade bristfälligt blivit
iståndsatt, men i den andra gapade ännu ett stort svart hål.
Kung, Chen och våra båda tjänare, som åkte i den
första kärran, körde dock på. Med ett väldigt brak
gled det ena hjulet ned i hålet till axeln — tur att
ingen av de åkande kastades i kanalen! Hästarna
spändes ifrån och med förenade krafter lyckades det att
få upp kärran och rulla den från bron.
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
