Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Tun-hwang och de tusen buddhornas grottor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL TUN-HWANG
upp och de tröga behornade filosoferna börja sitt
långsamma återtåg mot norr medan den kraftiga
nordostblåsten bjuder upp popplarnas fallna torra blad till en
rasslande ringdans i dalen. När vi väl kommit ut i
mera öppen terräng, svepte flygsanden kring våra
knarrande kärror och genom att dra upp pälskragen
så högt som möjligt sökte man skydd mot dess
smeksamma närgångenhet.
Vi passera ett litet tempel, som lutar mot sitt fall
och där varken präster eller tjänande bröder funnits
sedan åratal. Och ändå klämtar tempelklockan med
dova slag och malmens ljudvågor dåna över
ödemarken. Är det luftandarna som på sin brådskande färd
driva sitt gyckelspel? Nej, Chia Kwei och Li, som gått
i förväg, hälsa oss med klockringning då vi högtidligt
som ett begravningståg skrida förbi templet.
Kullarna försvinna i virvylande moln av sand och
man ser inte vart det bär. Genom töcknet skymtar ett
par kärror fram, den ena dragen av tre hästar, den
andra av en mula och en häst. Deras körsvenner hade
fått order av borgmästaren att möta oss och hjälpa
oss tillbaka till Tun-hwang samma väg som vi för två
dagar sedan tillryggalagt med bilarna. Det
översvämmade vattnet hade nämligen stigit och spritt sig vida
omkring och man hade fruktat att oxarna icke skulle
förmå att föra oss torrskodda till staden.
Vi flyttade oss och vårt gepäck över i de nya
ekipagen och nu gick det undan. Skymningen föll på.
Hjulen skuro in i den höga sanddynen vid läger n:r 116
och efter en stund nådde vi det översvämmade områ-
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
