Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Pei-shans labyrint av berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
bilarna det största uppseende och det är icke underligt,
ty här har aldrig ett åkdon skådats, som rullar fram
på vägen utan oxar eller hästar. Mötande bönder
stanna mållösa av häpnad, från gårdarna rusar man
fram till vägen och tror inte sina ögon. Hästarna
skygga och kasta av sina bördor, men åsnor och oxar
ta de okända vidundren med filosofiskt lugn.
Vi lägrade på en slätt utanför sistnämnda by, vars
namn betyder ”Målskjutningsfältet”. Våra grannar
skockades omkring oss för att njuta av det säregna
skådespelet. De buro nötta fårskinnspälsar, som en
gång varit vita, eller de i Kina vanliga blå kläderna.
Somliga voro barhuvade, andra buro pälsmössor,
hucklen eller enkla bindlar kring pannan. Tunganer
funnos icke, endast kineser. Några hade tät skäggväxt,
antydande en blandning med turkiska element. Om de
trott att vi hörde till Stora Hästens (general Ma
Chungyins) upproriska anhang, blevo de lugnade av vår
kinesiske vägvisare, som efter någon underhandling
förmådde dem att sälja oss bränsle och bära vatten till
vårt kök. Hela natten knarrade och gnisslade kärror
förbi vårt läger tillhöriga den sortens folk som
förtjänar sitt dagliga bröd på att samla bränsle i stäppen
och sälja det i Tun-hwang.
På natten sjönk temperaturen till — 10,1°. Vi åkte
över jämn stäpp bevuxen med tuvor av hårt gult gräs
och glesa tamarisker. Serat skjuter en antilop. Över
låga dyner bevuxna med vegetation nå vi åter
Tanghos breda flacka bädd utan en droppe vatten, men
fylld av mjuk sand. Här fingo vi bruk för allt det
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
