Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Pei-shans labyrint av berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
I takåsens stång i tältet hänger en ljusstark
glasskyddad lampa. Den flitige Chen är den siste i vårt
lag som kryper till kojs. För kaminrörets skull står
tältet på glänt och dess öppning bildar en ramsvart
triangel, under det att den vita tältduken bjärt
upplyses av lampan. Men sedan denna släckts blir tältets
inre kolmörkt och triangelöppningen ljusnar i bleka
stjärnors sken. Då tittar den gåtfulla rymden med sin
ändlöshet och sin majestätiska tystnad in till oss.
På avstånd höres den svaga klangen av klockor.
Den växer i styrka och kommer oss allt närmare.
Slutligen bli klämtslagen mäktiga och klinga dovt i takt
med kamelernas steg i den lilla karavan, som passerar
förbi vårt läger. Sedan förlorar klangen åter i styrka
och dör bort i fjärran.
På morgonen den 10 november var himlen efter
— 8,7° lätt beslöjad, men solen syntes dock som en
diffust lysande gul skiva. Bergen i norr avteckna sig
mycket svagt.
Efter en kort rådplägning med den vankelmodige
vägvisaren besluta vi att till en början följa vägen norr
ut till Su-lo-ho. Marken är tämligen hård med djupa
spår efter kärrors hjul. I lergrunden synas ofta små
terrasser fallande åt norr. Vägen korsar en nästan
utplånad flodbädd bland ymniga tamarisker.
Tien-chenkung är ett litet tegelbränneri med ett hus för
arbetarna. På en kulle där bakom finnes en nisch, som förr
innehållit en buddhabild.
Då vägen förde oss alltför starkt mot nordost,
beslöto vi att lämna den och styrde mot nordväst genom
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
