Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Pei-shans labyrint av berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL PEI-SHANS LABYRINT AV BERG
ganska tät tamariskstäpp. Vi hade icke hunnit långt
förrän terrängen blev oframkomlig, mjuk och knottrig
och alltför rik på tamarisker växande på jordkoner.
Därför vände vi om och följde vägen alltjämt
spejande åt väster och nordväst.
Brunnen Tien-shui-ching, ”Det droppande vattnet”,
gjorde skäl för sitt namn, ty dess flöde var minimalt
och därtill nedsmutsat med kamelspillning, stoft och
bråte. Här hade dock den karavan, vars klockor vi
hört på natten, slagit sig ned. Den räknade nitton
kameler lastade med mjöl och ris på väg till Hami. Dess
förare voro tunganer. På vår fråga svarade de att de
voro okunniga om vägen, som de prövade för första
gången. Den vanliga vägen mellan Anhsi och Hami
vågade de icke gå, emedan den ofta hemsöktes av rövare.
Vår vägvisare, som hade reda på dem, försäkrade att
de kände denna västra väg lika bra som den östra.
Tamariskerna växa i spridda bälten på hård
lermark. Ofta passera vi ställen där buskarna skövlats av
bränslesamlares yxor och endast stubbar stå kvar.
Ännu en stund och både lermarken och vegetationen
upphöra med ens för att följas av medelhård ”gobi”
eller fullkomligt steril mörkgrå ökenmark, i vilken
vägen står tecknad som ett lindrigt slingrande ljusgrått
band. Markytan är nämligen belagd med ett tunt lager
av fint grus vilande på gulgrå sand. För ögat är öknen
jämn som havet men börjar snart att gå i omärkliga
terrängvågor.
Konturen av Pei-shans sydligaste randkedja blir
tydligare. Vid ett litet stenröse stanna vi en stund och
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
