Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Pei-shans labyrint av berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
galagt fyra svenska mil och ändå hade det mesta av
dagen gått åt. Det eviga sökandet efter framkomlig
väg, den mjuka eller grus- och blocktäckta terrängen
samt kompasspejlingarna till kartan förklara som
vanligt detta långsamma framryckande.
Ma-lien-ch’üan är en liten öppen källbassäng vid
mynningen av en erosionsskreva, knappt en meter i
genomskärning. En brunn belägen ett sjuttiotal meter
nedanför källan är en meter djup och dess vattenyta
står 30 cm. under marken. Alla våra behållare fyllas
med vatten för åtta dagar. Den snö som fallit under
dagen försvann hastigt; endast i skyddade fåror och
skrevor lågo vita strimmor kvar.
Vår tappre vägvisare anförtror oss att han icke
vågar återvända ensam till Tun-hwang och ber att få
hålla ihop med oss. Sedan denna bön beviljats blir han
oombedd helt meddelsam och berättar att han förr
under flera år varit opiumsmugglare. Vem som ville
kunde utföra opium från Sinkiang till Kansu, men
exporttullen var så hög, att man föredrog att anlita
tjuvvägar. Dessa äro väl kända av smugglarna vilka också
äro uppdrivna i konsten att finna vatten i öknen. Själv
hade vår man, Li, gått från Hami söder ut på en längre
väster ut belägen tjuvväg och kände tre källor med
dåligt vatten väster om Ma-lien-ch’üan. Den dyrbara
varan brukade han transportera på kameler och helst
om vintern då djuren fingo snövatten.
Efter — 10,1° på natten startade vi den 12
november genom en dal, som äntligen tillät oss att styra kurs
åt nordväst och väster. Ingen väg för åt detta håll,
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
