Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ghaschun-gobis sanddyner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
Klockan är halv fyra och vi ha tillryggalagt nära
6 mil då den välsignade fåran plötsligt upphör eller
försvinner under flacka sanddyner. Lastbilen har
fastnat och kommer ej ur fläcken. Från dess krön spejas
och spanas med kikare åt alla håll. Överallt sand, sand,
sand. Ett hav av dyner mot väster, nordväst och norr!
Som en avisobåt får personbilen söka efter en
framkomlig passage. Men ingen finns och vi vända om åt
öster en och en halv mil och uppslå läger. Från
denna punkt skola vi spana nästa dag. Det är
Ghaschun-gobi, en av jordens ödsligaste öknar som satt en
gräns för vårt framträngande mot väster.
Kvällen är klar, stjärnorna gnistra med elektrisk
glans, ej ett liv synes, inga spår av vilda djur, inga
växter utom det fåtal torra tuvor, som stå kring tälten.
På alla håll utbreder öknen sin gåtfullhet.
Spaningsfärder åt norr och söder den 15 november
leda till intet. Den välsignade fåran från föregående
dag har varit bedräglig och framstöten mot
Ghaschungobi har berövat oss en betydande del av vårt
bensinförråd.
Sex vilda kameler sågos och ofredades icke. Ett par
gånger passera vi små förtorkade saltsjöar, vita som
snö. Flera gånger synas de vilda kamelernas
upptrampade stigar till källor, som endast öknens irrande skepp
känna till. Här finnes ej ett spår av organiskt liv.
Vi återvända till vårt gamla bilspår — skola de
vilda kamelerna våga att korsa dessa gåtfulla, djupt
inskurna fåror i marken, ett alldeles nytt och okänt
drag i deras fridlysta hemland? De känna varje sten,
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
