Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ghaschun-gobis sanddyner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GHASCHUN-GOBIS SANDDYNER
varje kulle och varje avloppsränna mellan höjderna,
men bilspår ha de aldrig sett förut. Vad ha dessa
märken att betyda, är det giller och försåt, utlagda för att
fånga dem då de äro på väg till sina salta källor?
Vi återvända öster ut i vårt eget spår i avsikt att
göra en ny framstöt åt väster, söder om randbergen.
Vid läger n:r 124 gräva vi åter fram de där
kvarlämnade bensinfaten. Sedan taga vi sträckan till
Lo-t’oching i skymning och mörker. Det går fortare nu då
vi icke förlora tid på de eviga kompasspejlingarna för
kartans skull.
Temperaturen sjunker, nattens minimum är — 13,7,
det är vintern som är i antågande.
Med proviant för en dag lämna Yew och jag i
personbilen Lo-t’o-chings källa och brunn, där vårt
läger nu bär numret 126, och styra mot bergen i söder.
Vi följa en tydlig väg genom en ås av kullar, utmärkt
med rösen, korsa en längddal löpande från öster
till väster. Därpå följa låga trösklar och raviner, en
ganska bruten terräng. På alla dominerande höjder äro
rösen resta. Spår efter ett par av rövarbandets ryttare.
En antilophjord flyr. Spår av vilda kameler och
vildåsnor äro alla riktade åt väster, där säkert någon öppen
källa finnes.
På den absolut sterila slätten förlora vi den gamla
vägen. Efter något sökande finna vi åter ett röse som
visar oss in i en trång, stenig dal, ledande mot söder
och sydost till ett pass, 1,850 m. högt och beläget i
en kam av röd granit och svart porfyr. Dalen är sedan
265
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
