Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ghaschun-gobis sanddyner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
vi vände var det 5 mil kvar till min route av 1901,
den enda som korsat den vita fläcken.
Temperaturen har hela dagen varit under noll och
så snart solen gått ned blir det kallt. Redan klockan
åtta är det — 11,5° och på natten till den 18
november visade termometern — 17,4°. Dagen blev också
kristallklar, blott fjärran i söder svävade tunna vita
skyar över kullarna. Vårt läger är medelpunkten i en
väldig skiva av jordens skorpa, en av de ödsligaste
som finnas.
På morgonen den 19 beslöto vi att Chen och Kung
med personbilen och Djomtja till chaufför skulle göra
en liten spaningsfärd för att finna en farbar väg över
kullarna i söder där vi tre dagar förut förgäves sökt
att komma fram.
Chia Kwei, Li och jag voro nu ensamma i lägret.
Expeditionen var skingrad för alla världens vindar.
Georg och två tjänare befunno sig i Anhsi, Yew, Effe,
Serat och Liu Chia på väg till samma stad, Kung, Chen
och Djomtja på spaning i söder och vi tre vid
Lo-tr’ochings brunn.
Klockan halv ett gingo Chia Kwei och Li med
tomma bensincisterner på ryggen till brunnen för att
hämta vatten. De hade grävt en ny brunn för
ändamålet i en djupare sänka. Jag var alltså mol ensam i
lägret och saknade hunden Tagil som vid uppbrottet
från Urumtji anat oråd och rymt. En gravlik tystnad
rådde, endast vinden susade sakta, inte ett liv syntes,
inte en fågel under himmelen.
268
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
