Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genom den vilda kamelens hemland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
ligger grus av ett par centimeters mäktighet otroligt
jämnt fördelat på det lösa, ljusgula stoftet, där
spaningsfärdernas hjulspår skurit djupt in. Med nästan
geometrisk noggrannhet ligger detta svarta och vita
grus utspritt på markens yta, sällan eller aldrig så tätt
att styckena beröra varandra. D:r Hörner, som
studerat markens former och konsistens, skall också kunna
besvara frågan varför det tyngre och tätare gruset inte
sjunker ned genom det fina lätta stoftet, utan håller
sig flytande på ytan som korkar på en sjö.
Äter uppdyker till vänster på ett par kilometers
avstånd en mörk kedja som vi nalkas och som blir allt
tydligare. På sina ställen går marken i flacka vågor
och är genomskuren av små förargliga och tröttsamma
fåror. Mellanrummet mellan dem är blott ett par
meter. Bilen guppar och stampar som en båt i sjögång.
Vid avbrott på ett tjugutal meter mellan ett par fåror
har man en känsla av behaglig vila. Deras fall är från
söder mot norr. Till höger resa sig låga kullar i skära,
ljusa toner under det att bergskedjan i söder är nästan
svart. Enligt d:r Erik Norin, som undersökt de av
mig hemförda bergartsproven, utgöres berggrunden
i denna trakt av starkt förskiffrad kristallin kalksten
och marmor.
Efter sju mils färd restes lägret n:r 129 där tillgåhg
fanns på tamariskved.
Ehuru midvintern med sin kontinentala köld är i
antågande och vi befinna oss i hjärtat av den stora
kontinenten fjärran från alla världens hav, ha vi ingen
anledning att beklaga oss över frosten; — 14,6 på nat-
280
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
